Igår gjorde vi en heldag till en djurpark, dagen var lyckad och hade en mycket nöjd liten pojke med oss hem igår. Vart även ett besök till marknaden och kollade. Var helt enkelt en trevlig dag!

Just nu väntar vi på att Ks storasyskon ska komma hit. Dem ska sova här hos oss ikväll. Och vi ska äta pannkaka. Tror att även ikväll så kommer det vara en nöjd liten kille som kommer förhoppningsvis att somna gott utan allt för många "kliva" upp i ren tjurighet.

Snacka om att min lilla prins älskar att kolla på Emilfilmerna. Jag däremot börjar  känna mig lite halvless på Emilfilmerna. Men så länge han är nöjd så :)

Jag känner mig jätte konstig idag, ont i huvudet och svettas till och från och ibland känns det som om man knappt får i sig någon luft, men det blir väl bättre bara alvedonen börjar att värka.

Fick ett fint mms av bästa L igår. En bild på ett par sjukt snygga tekoppar med dem små orden jag tycker du ska komma hit och inviga dem med mig. JAG ska dit nån gång och dricka te ur hennes super fina muggar. Frågan är bara när? Men seriöst vi måste ju planera in detta!

Har varit så sjukt trött på jobbet idag. Känns som om vi varit på tok för MÅNGA som har delat på det jobb som finns. Så har mest känt mig trött och bara velat hem. Men ibland är det väl såna dagar när man är på tok för många på samma ställe.

Jag har börjar att städa här hemma med lite hjälp av älsklingen. Börjar se ut som ett rent hem igen, men det lär väl se likadant ut imorgonkväll som innan. Det brukar ju som kunna se ut som en BOMB när K kommer hem....

Jag skulle vilja mer än något annat just nu att bara åka bort över en helg och se nått annat. Bryr mig inte OM vart egentligen utan just bara för att få komma bort och hinna landa i mig själv igen... Ibland behöver man dem stunderna..

Saknar L så fruktansvärt mycket ibland. Var som så smidigt när vi bodde grannar då kunde man bara gå över när man kände för det. Är ju som inte riktigt samma sak att prata över telefonen som att sitta uppkrupen i soffan med en massa te och bara snacka om allt och ingenting!!!!

Och sen blir jag förvånad över att vissa IGEN har försvunnit ur mitt liv. Men det är väl för att du inte mår bra men tycker man kan ju faktiskt höra av sig, vi som hade dagligen kontakt förut...

Igår vart jag påhoppad igen angående det här med barn. Var en på nattskiftet som påpekade att nu när xet ska bli pappa igen så var det väl dags för mig också att skaffa en knodd till. Jag blir så frustrerad och vet inte vad jag ska svara. Tycker det är mest jobbigt att FOLK inte kan respektera att nej jag vill inte......

Ska snart iväg och jobba yttligare ett pass. Jag känner mig lycklig för övrigt. Lycklig över allt som finns omkring mig. Jag mår ganska bra och jag känner att jag för en gångs skull har någorlunda kontroll över mitt liv just nu.

Jag har en underbar pojkvän som verkligen vill det bästa för mig och som får mig att må bra. Men ibland är det svårt att inte ta åt sig av alla tungor som finns runtomkring. Men har börjat att umgås mer och mer med en person. Och det känns helt underbart! När man väl inser att man faktiskt har levt samma liv som varandra så har man mycket gemensamt, man liksom får nått osynligt band. Även OM jag aldrig kunde tro att vi skulle bli vänner så är jag sjukt glad över att vi blivit det. Vi tänker på samma sätt.

Man ska vara rädd om dem man vill vara vän med. För det är i jobbiga stunder man behöver sin familj och sina vänner.

Och man kan aldrig få för många som ställer upp i ur och skur.

Då har man blivit ett helt år äldre. Men känner mig inte ett dugg annorlunda för det.

Spenderade min födelsedag med familj och helt underbara vänner och pojkvän. Har fått så otroligt mycket fina blommor och presenter! Är hel nöjd med allting!

Fick god mat och självklart en massa gott fika.

Jobbar för fullt och hoppas på ännu mera jobb, det kommer ju faktiskt en höst senare. Men hoppas väl att man har jobb även på hösten och till vintern. Det hade ju som varit skönt att iallafall veta om att man har stadigt ifrån 50% och uppåt. Men det är väl bara önsketänkade, för så ser väl knappast verkligheten ut? Men man ska ju leva i drömmarna säger dem ju....

Ikväll har jag avnjutit en LÅNG dusch i min ensamhet efter ett tio timmars arbetspass, har ju provat en hel del som jag fick i present och allt luktar så extremt gott!

Det jag tyckte var den roligaste presenten var mammas påhitt om en necesär. Har ju velat ha en länge. Och jag fick en. En som var FULLproppad med diverse saker allt ifrån tandkräm till engångsrakhyvlar. :) Så nu behöver jag ju bara packa en väska med kläder sen kan jag ju dra vart jag vill för alla bra att ha saker är ju redan packad och klara :)

Ikväll skanar jag mitt lilla hjärtegryn extra mycket. Men snart får jag träffa han igen. Mormor ska få mysa med han lite när jag jobbar. Men som sagt man behöver ju pengarna också.

K var väldigt rolig igår kväll efter att han fått vällingen så sa jag nu är Bolibompa slut och dags att gå i sova. K rusade iväg in till MITT rum och la sig under sängen. Jag går dit och frågar men inte ska du sova i mammas säng? Du har ju en egen, svaret jag får är en unge som tokskrattar och drar täcket över huvudet. Hade inte hjärta att bråka med han om det så han fick ligga i min säng. När jag några timmar senare går och lägger mig så tänkte jag se några avsnitt av Rederiet på datorn. Kasper vaknar till och bökar sig närmare och lägger sin ena lilla fot och knubbiga hand i mina händer. Vi ligger så och myser ett tag. Sen hör jag världens suck och han vänder på sig bort ifrån mig. Några minuter senare så kliver han upp, stänger dörren efter sig och försvann. Nyfiken som man blir så går jag upp och tittar. Då har han lagt sig i sin egen säng och sover så sött! Måste ju erkänna att jag älskar mysstunderna i sängen tidigt på morgonen när han kommer in. Tror K tycker det är mysigt med för nu mera för tiden så vill han gärna ligga kvar, kanske somna om och bara mysa.

K har börjat att säga mer och mer ord :) Det värmer i mitt mammahjärta.

Nog för att K inte är planerad för fem öre, men gud vad jag älskar honom! Han är som en solstråle som skiner upp allas närvaro. Tror det är fler än jag som är evigt tacksam över att han finns även om han aldrig skulle ha funnits egentligen. Jag ångrar verkligen inte han! Men vist kan det vara tufft med en treåring, och ibland så känner man sig jävligt maktlös men det fixar sig alltid till det bästa. Och han inbringar så mycket lycka och underbara stunder!

Han är verkligen det bästa som finns.

Även om han inte är som alla andra så finns det bara just en av honom. Och det gör mig ändå stolt som mamma för han är verkligen det mest underbaraste som finns, jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan honom. Så jag är glad över min oplanerade graviditet med honom även OM livet inte vart som man en gång tänkt sig.

K har ju alltid varit sen med att till exempel tugga ordentligt, men nu har det varit bra en lång tid, men helt plötsligt så är vi där igen att han på något vis tuggar som "bäbisar" och får mat i halsen. Vet inte hur många gånger jag fått rycka in och "gräva" upp det som sitter i halsen. Hoppas verkligen det går till sig snart. Är inge kul att få lätt panik när han sättter i halsen.

Imorgon blir det en tur till stan för att handla lite inför Måndagen, hoppas det inte är jätte mycket folk. Kom ju på att det är festival där denna helgen, men det får väl gå ändå...

Jag har inte direkt brytt mig om att jag har kvar "hullet" på magen efter att K föddes. Men nu har jag tröttnat på allt snack om att jag är gravid för att jag går upp och ner nått kg då och då. Bara för att jag inte gjort nått åt mitt "hull" tidigare. Men måste folk alltid påpeka och fråga mina anhöriga om jag är gravid? Är jag verkligen så tjock? Jag kan inte hjälpa det men jag tar åt mig som fan. Och jag blir enormt ledsen. Det svider minst lika mycket att vissa inte kan låta bli att påpeka att det kanske är dags för ett syskon till för K. Säger jag att jag inte tänker skaffa fler barn så nöj er med det istället för att fortsätta på trycka genom att ja men han börjar bli stor!

Det har aldrig slagit er att jag inte vill genomgå en graviditet till? Eller att jag har haft x antal missfall? Eller att efter det sista missfallet som växte i äggledaren har gjort så att jag har bara en äggledare kvar och skulle jag skaffa barn så skulle jag bli inlagd större delen av graviditen på grund av vissa andledningar?

Det är väl ändå mitt val om jag vill att K ska ha ett syskon? Och  nej inte som det ser ut nu så kommer det inte hända! ch finns ingen andledning att jag ska behöva gå igenom varför med er som promt proppsar på det. Det angår inte er utan nöj er med ett nej inga syskon i sikte.

Så tack vare er så sitter jag här och har en sån jävla ånges över hur jag ser ut. Så tack för att ni får mig att må uselt och känna att jag inte duger som jag är. Så tack vare att ni måste snacka om sånt ni inte vet något OM  så har jag gått ner 7 kg just nu. Men är ni nöjd för det?

Har avbrutit mitt försök att "banta" ner mig men så fort jag äter så får jag sån jävla ångest att jag kan inte tugga maten längre. Så får vackert lov fortsätta med mina pulver. Men ni kanske blir nöjd till slut?

Och sen blir jag ännu mer irriterad på folket här som fortsätter att snacka skit om en som är världens bästa mamma bara för att hon flyttat en bit härifrån där hon fått ett fast jobb, en trygghet för både henne och hennes dotter. Är man en  dålig  förälder för det? Nej jag tycker inte det. Hon är inte ett dugg  egoistiskt för att hon vill ha en ekonomiskt trygghet för sig och sitt barn som betyder mest för henne. Fler borde göra som hon! Kämpa vidare älskade vännen!

Har spenderat några dagar nere hos hjärtat typ någonstans i Ingenting, även om jag har jobbat några nätter däremellan så har det varit jävligt skönt att just vara där mitt ute i ingenting. Har inte haft några måsten utan bara varit. Jag har väl mest spenderat dagarna med att göra just ingenting. Jo förutom att ha legat i solen och läst. Ibland är det väldigt viktigt att komma bort från allt och bara vara.

Hade det väldigt trevligt i Fredags med ett miniknytis med den bästa L och hennes fina dotter C. Mycket trevligt!

I går avslutade vi helgen med att V och M och deras hundar komförbi på kvällen och drack kaffe å åt glass.

Ikväll har vi mest varit till folk och fikat. :)

Imorgon blir det jobb för hela slanten och sen åka till stan och hämta mamma vid tåget och passa på att storhandla.

Jag börjar att sakta med säkert komma mer överens med min nya mobil, men ärligt så vill jag hellre ha tillbaka min gamla mobil med alla filmer på Lilleman sen han var jätte liten. Men är inget att göra åt, får helt enkelt ta och filma han med den nya mobilen. =)

Jag känner mig ganska sliten i kroppen just nu efter att ha jobbat 6 dagar i sträck. Men antar att det beror på att man är ovan att jobba så många dagar i rad? Men jag ska inte klaga utan snarligen ge mig mer arbetspass!

Ska jobba 2 nätter nu i helgen också men det går nog bra.

På fredag ska jag ÄNTLIGEN träffa C och L igen vi ska grilla lite det ska bli så roligt. Känns som det var en evigehet sen vi sågs. Fast Ls dotter träffade jag ju häromdagen då hon och en till tjej var här uppe och hälsade på en stund!

Hoppas att mamma får det trevligt i Sthlm & Eskilstuna till veckan det är hon verkligen värd iallafall.

Ikväll vart det en annorlunda jobbkväll, det slutade med att jag fick en massa långa fina gula tulpaner av en "mambo" som tyckte att jag skulle HA dem. Jag tackar och är trevlig och ska precis åka därifrån då kommer det lite fint " men du kanske föredrar röda? Vänta lite ska jag plocka lite röda till dig också."

Tack så mycket.

Men ärligt så räcker det med den gula, kan ärligt säga att jag inte riktigt visste hur jag skulle kunna komma därifrån på ett bra sätt.....

Men hans "tanke" var ju snäll. Och det är ju alltid trevligt att få blommor iallafall mer av vissa personer.