Var ett tag sen jag var här inne och skrev. Har ju hänt en del sen sist. Både tråkiga, jobbiga och roliga saker.

Det är iallafall inget mellan mig och B längre. Det funkade inte mellan han och K men sånt händer. Men känner mig fatiskt inte ledsen över de, K måste ju ändå komma i första hand i mitt liv.

Sen har min kusin haft 30års fest och de må jag säga var lyckat!

Hittade ju en snygg trevlig RockaBillyKille..... Men som tyvär vart för ful och somna, men det var ju ivosej bra så slapp det bli ett konstigt fyllestrul.

Idag ska vi in på möte på habiliteringen har lyckas skrivit ner en massa funderingar vi ska ta upp. Känns som om detta möte kommer vara jobbigt. Men det måste få vara jobbigt. Det måste ju bli bättre i slutändan för oss det berör.

Vet inte egentligen vad jag ska hoppas på. Men det bästa är ju om det blir nån utredning så han kan få hjälp och vi åxå....

Jag har så mycket funderingar på varför inte K kan vara som alla andra? Varför måste det jämt ha varit nått med han sen han var liten bäbis? Känns som om man håller på att slita arslet av sig bara för att göra det bästa för honom. Och det jobbiga är alla motgångar man får av allt och alla.