Nu har jag funderat en massa över mitt liv i några dagar nu. Och jag vet vad jag vill göra av mitt liv. Bland annat så är det helt sjukt att jag står och lägger ut ungefär 6000 kr i månaden på mitt boende. Pengar som jag aldrig ser nån nytta av. Så nu när jag börjar få bättre inkomst så ska jag lägga undan så mycket som möjligt. För att om ungefär två till tre år kunna köpa/hyra ett litet hus en bit bort i från mitt i samhället. Jag behöver inte ha nått stort hus jag nöjer mej med 3rum och kök. Men jag vet iallafall att jag vill ha en vedspis i köket och ett fungerande badrum med tvättmaskin. Då lägger jag iallafall pengar på nått som är mitt och K. Och det känns som om 6000 kr skulle man iallafall inte hamna på i månaden då.

Så detta är vad jag vill. Skaffa mig ett litet mysigt hus.  Och K skulle kunna vara ute mer och leka. 

Jag var så sjukt glad denna månad, fick en bra lön. Men just nu vet jag ärligt talat inte vart dem pengarna tog vägen? Jo när jag tänker efter så vet jag. Jag la en del av pengarna på MIG själv inte på K och gjorde NÅTT jag velat en längre tid. Och en annan stor del av pengarna gick åt till en apoteksvara som var fel, bara för att hon skrivit fel i receptet = 700 kr back för ingenting. Men tänkte iallafall fråga idag OM man kan få lämna igen varan eftersom det vart fel i receptet. Känns ju liksom inte så skoj att lägga ut 700 kr på nått som jag inte kommer använda bara för att barnmorskan skrivit ut fel...

Och sen tog det mig x antal år för mig att inse att jag behöver verkligen inte ÄNDRA nått på mig själv. Det finns personer som verkligen ÄLSKAR mig för att jag är just jag. Men är konstigt att man ska vara nästan 25 för att inse det.

Jag är så trött på att komma i andra hand. Jag vill känna att jag är någons första handsval! Och jag blir så irriterad när P tycker att det borde lugnat ner sig snart i hans liv så vi kan ses. Men jag vill ses nu! Jag begär inte mycket jag vill bara ha några timmar med dig en fredagkväll. För ärligt talat om du verkligen vill träffa mig som du säger att du vill då borde du väl kunna ge mig tid också?.. Jag vill inte vänta till NYÅR! 

Var ett tag sen jag var här inne och skrev. Har ju hänt en del sen sist. Både tråkiga, jobbiga och roliga saker.

Det är iallafall inget mellan mig och B längre. Det funkade inte mellan han och K men sånt händer. Men känner mig fatiskt inte ledsen över de, K måste ju ändå komma i första hand i mitt liv.

Sen har min kusin haft 30års fest och de må jag säga var lyckat!

Hittade ju en snygg trevlig RockaBillyKille..... Men som tyvär vart för ful och somna, men det var ju ivosej bra så slapp det bli ett konstigt fyllestrul.

Idag ska vi in på möte på habiliteringen har lyckas skrivit ner en massa funderingar vi ska ta upp. Känns som om detta möte kommer vara jobbigt. Men det måste få vara jobbigt. Det måste ju bli bättre i slutändan för oss det berör.

Vet inte egentligen vad jag ska hoppas på. Men det bästa är ju om det blir nån utredning så han kan få hjälp och vi åxå....

Jag har så mycket funderingar på varför inte K kan vara som alla andra? Varför måste det jämt ha varit nått med han sen han var liten bäbis? Känns som om man håller på att slita arslet av sig bara för att göra det bästa för honom. Och det jobbiga är alla motgångar man får av allt och alla.