Har haft en helt underbar kväll igår med världens bästa L. Har ätit god mat, druckit gott och ätit ost och kex. Måste ju säga att igår var det verkligen må bra tid på hög nivå. Så otroligt skönt att få prata ur sig och bara haft det bra! Så tack fina L för att du kom igår och höll mig sällskap! Och självklart så hann vi med ännu mera må bra tid igår med lite te också, det var ju länge sen vi drack te ihop. Känndes fruktansvärt skönt att ha dig hos mig och bara få rå om varandra! Fler såna tillfällen vill jag ha.

Skulle ha tvättat igår, men orken försvann så ska försöka att fixa undan tvätten innan K kommer hit igen. Inatt ska jag iväg och jobba natt igen på annan ort, ärligt så har jag saknat mina nätter på annan ort, men har ju som varit skönt ändå att fått vara på hemmaplan.....

Älsklingen har varit jätte förkyld sen vi kom hem från djurparken. men han var ju upp hit och lämna bilen iallafall. men ärligt så såg han fan mer död ut än levande. Så jag körde hem han ganska fort för att slippa bli sjuk själv.

Funderar på om man ska  göra ett ryck här hemma innan man ska iväg på jobbet. Eller så skiter jag i det eftersom det är kallt och regningt ute och sätter mig i soffan med en stor kopp te istället.

imorgon ska jag åka till en kyrka i närheten och kolla på D när ha ska spela. Har saknat han som fan så hoppas hinna med en kram innan han måste vidare. Ska bli helt underbart att FÅ se han spela igen! Det är ju som något speciellt med att se han spela.

Jag har funderat en hel del dem senaste dagarna. Funderat på hur mitt liv har sett ut fram tills nu. Och vad jag vill med mitt liv. En sak har jag kommit fram till med mina senaste två förhållande, och det är att egentligen har jag inte varit glad. Inte glad alls. Utan man har liksom gått omkring och tyckt att det är så här det ska vara. Första tiden med Ks pappa var jätte bra, men så fort allt det nya hade blivit vardag så vart han en helt annan person. En person med stora kontroll behov, ibland våldsam och framför allt så tröck han ner mitt självförtroende i botten. Och vist jag har provat att lämna han några gånger. Första gången var under tiden jag var gravid, då var jag ifrån han i 2 veckor, men han lovade mig guld och gröna skogar och dum som man är som person så tror man på han, att allt ska bli bättre. Andra gången var K bara en liten bebis. Men jag kom tillbaka yttligare en gång. Det är så sjukt konstigt att det kan gå ifrån en dag till en annan, På ks dopdag var jag jätte lycklig, allt var så jävla perfekt det kunde bli. Just i det ögonblicket hade vi verkligen ALLT som det perfekta familjelivet ska ha. Och dagen efter på morgonen satt jag och min son på bussen på väg bort ifrån han för alltid. Just nu ångrar jag att jag inte gjorde det mycket tidigare, jag hade kunnat mått så mycket bättre som person.

Med mitt senaste X så var allt bra till en början, ändå tills det kom fram att han ljugit mig rejält upp i facet, men godtrogen som jag är så tänkte jag att det kan bli bättre, men mina känslor dog där. Jag kan säga exakt när dem dog. Men han hade ju så bra hand med min son, min son gillade han, min familj gillade han. Som alla sa men han är ju så snäll. Jo snäll var han men det vart jobbigt i längden att vara den som skulle försöka lappa ihop detta förhållande på grund av hans jävla lögner. Jo men vist en förlovning kanske skulle få allt att kännas bättre? Nej det gjorde det bara ännu värre. Sen att vi fick missfall gjorde ju vår relation så mycket lättare eller så inte. Både jag och mitt X viste vart detta förhållande skulle sluta, det var ingen nyhet för nån av oss.  Vi hade gjort slut och bestämt oss att ta uppbrottet lugnt eftersom min son verkligen gillade han. Men är man dum och går barsäkargång framför ögonen på han ja då åker man ut. Kan bara säga att det vart en konstig jul, det kändes som om något saknades fast egentligen inte.

Och nu sitter man här med ett X som är helt jävla störd i huvudet och GÖR fanimej allt för sabba mitt liv.

Och nu så har fina B kommit in i mitt liv, men ärligt så är jag rädd. Rädd för att begå yttligare misstag. Men var så sjukt jävla länge sedan jag känner mig trygg, lugn och börjar fåtillbaka mitt självförtroende.  Jag saknar B oerhört mycket när han inte finns i min närhet, det pirrar i magen när han ser på mig på det där speciella sättet att jag är utvald. Men liktförbannat så har jag haft en massa tankar, tankar om oss. Är det jag känner äkta? Eller är det bara för att jag är rädd för att vara själv? Eller vill jag ha hans kärlek som plåster på såren efter dessa trasiga förhållande?

Jag vill ju liksom inte bara vara med honom för att jag saknar någon att krama om, jag vill ju vara med han på RIKTIGT! Men hur vet man vad som är äkta?Det känns som jag har fjärilar som bor inomn mig när jag hör hans röst.

Klarar jag av att kanske såra någon så fin som B om jag inser att det inte är riktig kärlek? Är det bättre att göra det nu innan både han och jag kommer bli för kära i varandra? Eller ska man leva på hoppet om att det är kärlek?

Varför ska kärlek vara så svårt?

När vet man om man gör rätt eller fel???

I helgen har jag och B varit i en liten stad inte alltför långt härifrån och firat hans kompis som fyllde 27 år. Det var en lyckad "fest" med trerätters som bestod av något vitt vin och jätte god krämig laxsoppa till förrätt. Champange till huvudrätten osm bestod av hummer, fläskfile, oxkött, hemmagjorda strips/klyftpotatis och en pepprig sås. Och till efterrätt serverades det vitt efterrättsvin så klart och ananaspaj. Maten och kvällen var hur lyckad som helst. Och sen var det trevligt sällskap, var ett litet sällskap på 8 personer.  Och drickat i våra glas fyllde på allt eftersom.

Tror inte att fina B mådde så bra i Söndags, han var verkligen mer död än levande, men är ju självförvållat! Jag mådde ändå ganska bra, jag klev upp i tid men däremot kände man sig ju lite småseg.

Vart bakispizza på ett helt underbart mysigt ställe med jäkligt god pizza. DÄR vill jag äta fler gånger! Kankse bjuda mamma på mat där när hon fyller år? Det skulle ju vara jätte trevligt och mysigt.

Idag har jag gjort första inskolningsdagen på hemtjänsten på hemmaplan. Känns ändå faktiskt rätt skönt att det äntligen händer, Jag HOPPAS verkligen att jag får så bra med jobberbjudande i % i sommar att jag känner att jag kan tacka ja och jobba så mycket som möjligt på hemmaplan. Annars har jag ju alltid nattjobbet på annan ort om det skulle krisa sig. Men just nu känner jag att jag helst vill ha jobb här på hemmaplan och jobba typ dagtid.

Men vi får väl se, hur som helst så måste jag få ihop det här med pengar på något sätt. Men som jag brukar säga, DET ORDNAR SIG ALLTID TILL SLUTÄNDAN!
Det börjar iallafall ordna sig med mitt x, så snart kan jag äntligen lägga allt som har med han att göra åt sidan och börja om igen och leva fullt ut. Men har fortfarande svårt att fatta att han som är så snäll jämt, hur fan kan han ha sjunkit så här jävla lågt som han har gjort sen han vart utslängd härifrån? Men å andra sidan så är det ju bara han som kissar på ett elstängsel, folk är väldigt förvånande över hur han beter sig.

Denna vecka så har jag jobb/inskolning 5 dagar av 7, så det känns bra. Hoppas bara att jobben kommer fortsätta att strömma in i mitt liv i framtiden.

Min fina vackra pojkvän B hade fixat mat tills mitt arbetspass var slut idag, han hade fixat hemgjord brocoli och ostsoppa och pannkaka till efterrätt.  Och nu håller han på med middagen, köttfärsjärpar inlindade i bacon, sås, klyftpotatis och grönsaker.

Är bara att inse jag har det förjävla bra med B, blir bara lite bortskämd angående maten och de, men anser att jag är värd det!

Har även hunnit med en kaffe med L och henens P, och senare ikväll ska vi gå över till V och fika lite, eller iallafall dricka kaffe.

Hade en jätte mysig dag igår med älskade mamma, B och K. det var kallt ifrån morgonen men sen vart det ju bra väder för att åka  pulka och grilla korv och hemagjorda laxburgare. Tror K gillade bs hemmagjorda laxburgare.  Han mumsade i sig till max.  Fast lilla K var inte så intresserad av att åka pulka. Men vi hade det trevligt ändå.

I Fredagskväll när B kom hit  på et snabbbesök så hade han köpt ett knivsätt till mig. Undrar om han tyckte det var jobbigt med bara en kniv i detta för mig perfekta hushållet som räcker till för mig och min son.  Så det tackar vi för! Ser fram emot en massa god mat nu, och jag diskar så gärna efter maten! 

B sov här inatt. Å K har sovit hela natten i sin egen säng, förutom att han har hostat upp mycket slem. Frampåmorgonen  vid halv 7 när jag hörde att K var uppe då kan man verkligen säga att det var "vattenbajskalas" ÖVERALLT och givetvis så står man där när det "sprutar" ur stackars K och  gör den fina upptäckten att det absolut INTE finns minsta droppe till varmvatten hemma. Men vi löste det ändå. Men jämt så ska detta hända när man någon gång verkligen BEHÖVER tex varmtvatten.

Måste föresten kolla efter en vanlig sittvagn till K hans vagn har gått sönder rätt rejält. Så någon som vet om en billig HÖR av er, eller håll ögonen öppna!

Ska iväg och jobba inatt så Ks mormor kommer hit och passar K och lämnar han på dagis imorgon. Somna vid lunch när K somna och sov  2,5 timmar så känner mig rätt så okej utvilad, är ju ändå bara EN natt jag ska jobba så då går det bra med lite sömn.

Nu verkar varmvattnet har kommit tillbaka så nu ska jag köra igång nattens tvätt.

Ibland känns det som det är betydligt lättare att bara få skriva av sig när livet känns lite upp och ner., istället för att behöva prata om det med allt och alla. Eftersom jag separerade ifrån min dåvarande pojkvän i Dec så vart  ju inte julen som jag hade planerat. Men jag ångrar ingenting i dagens läge. Och vist det har kommit stunder då jag bara velat gråta över hur allt bara kunde bli så här, Men såna stunder så får min familj och mina vänner mig att känna mig stark som sten!  Denna tid från den jobbiga seperationen fram tills nu har inte varit helt enkelt. Har varit mycket straka känslor ifrån alla håll.  MEN jag  kan iallafall stå över att det var detta jag valde, ett liv utan dig = ett liv för mig som jag kan känna mig glad och leva fullt ut istället för att behöva gå runt och må skit. Ångrar bara att jag inte följde min magkänsla och gjorde detta val före du tröck ner mig på botten helt.  Och jag har  inte bara mig själv att tänka på. Jag har även en helt underbar son att tänka på! och mår inte jag bra så mår inte han heller bra!

Inte nog med att seperationen var jobbig, så visade även denna tid vilka som verkligen är ens vänner och det är jag jävligt tacksam för. Jag behöver inte personer som är jävligt falska i mitt liv. Och dem vänner som har gått igenom allt detta jobbiga med mig, dem kommer alltid finnas där för mig. Jag vet att jag kan ringa ovasett vad klockan är på dygnet! Tycker synd om personer som inte har "riktiga" vänner!

Däremot i dagens läge just här och nu så känner jag mig  glad och jag mår hur bra som helst! Jag har fina vänner som gör mig glad, och min familj kommer alltid att ställa upp för mig.

men hur som helst så har det ju faktiskt hänt lite saker som gör att jag kan inte sluta le. 

Jag har träffat en helt otrolig underbar snäll pojke, denna pojke kan vi kalla för B. Var nere hos han i Fredags och han bjöd på en riktig date med god mat och vin. Sen vart det filmmys. På Lördagmorgon vaknade jag av lukten av nykokt kaffe. Klev upp och han hade bakat bröd, stekt bacon, gjort äggröra med mera. Jag kan ju knappast klaga på denna pojke? 

I Lördags kväll så umgicks jag med C och L vi åt mat och drack vin och hade det allmänt trevligt! Utan er skulle jag nog vara ganska nerbruten!

L gick hem tidigt eftersom hon hade med sig sin dotter, men jag och C fortsatte dricka och bara vara och for sen hem till B och grabbarna grus och såg på film med dem. Kan bara säga så här att det var länge sen jag var så här full men skoj hade jag ändå tills på söndagmorgonen då baksmällan gjorde sig påmind. Men B hade varit sån gentleman att han hade ställt fram jos och alvedon åt mig.

Just nu känns det som jag inte vill ha något annat i mitt liv än min son, mamma, pappa, C, L och början på en kärleksresa ihop med B.  För nu mår jag som allra bäst!!

Jag kommer inte att skriva ut några namn eller något annat sånt här. Utan folk som känner mig, kommer känna igen sig i det jag skriver.

Tur att C lämnade sin dator här så jag kan få blogga lite. Å tur att I är så snäll så hon lånar ut bilen till mig för att jag ska kunna jobba mot att I fick låna mitt badkar! 

/JuliBarn89