K var väldigt rolig igår kväll efter att han fått vällingen så sa jag nu är Bolibompa slut och dags att gå i sova. K rusade iväg in till MITT rum och la sig under sängen. Jag går dit och frågar men inte ska du sova i mammas säng? Du har ju en egen, svaret jag får är en unge som tokskrattar och drar täcket över huvudet. Hade inte hjärta att bråka med han om det så han fick ligga i min säng. När jag några timmar senare går och lägger mig så tänkte jag se några avsnitt av Rederiet på datorn. Kasper vaknar till och bökar sig närmare och lägger sin ena lilla fot och knubbiga hand i mina händer. Vi ligger så och myser ett tag. Sen hör jag världens suck och han vänder på sig bort ifrån mig. Några minuter senare så kliver han upp, stänger dörren efter sig och försvann. Nyfiken som man blir så går jag upp och tittar. Då har han lagt sig i sin egen säng och sover så sött! Måste ju erkänna att jag älskar mysstunderna i sängen tidigt på morgonen när han kommer in. Tror K tycker det är mysigt med för nu mera för tiden så vill han gärna ligga kvar, kanske somna om och bara mysa.

K har börjat att säga mer och mer ord :) Det värmer i mitt mammahjärta.

Nog för att K inte är planerad för fem öre, men gud vad jag älskar honom! Han är som en solstråle som skiner upp allas närvaro. Tror det är fler än jag som är evigt tacksam över att han finns även om han aldrig skulle ha funnits egentligen. Jag ångrar verkligen inte han! Men vist kan det vara tufft med en treåring, och ibland så känner man sig jävligt maktlös men det fixar sig alltid till det bästa. Och han inbringar så mycket lycka och underbara stunder!

Han är verkligen det bästa som finns.

Även om han inte är som alla andra så finns det bara just en av honom. Och det gör mig ändå stolt som mamma för han är verkligen det mest underbaraste som finns, jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan honom. Så jag är glad över min oplanerade graviditet med honom även OM livet inte vart som man en gång tänkt sig.

K har ju alltid varit sen med att till exempel tugga ordentligt, men nu har det varit bra en lång tid, men helt plötsligt så är vi där igen att han på något vis tuggar som "bäbisar" och får mat i halsen. Vet inte hur många gånger jag fått rycka in och "gräva" upp det som sitter i halsen. Hoppas verkligen det går till sig snart. Är inge kul att få lätt panik när han sättter i halsen.

Imorgon blir det en tur till stan för att handla lite inför Måndagen, hoppas det inte är jätte mycket folk. Kom ju på att det är festival där denna helgen, men det får väl gå ändå...