Jag har funderat en hel del dem senaste dagarna. Funderat på hur mitt liv har sett ut fram tills nu. Och vad jag vill med mitt liv. En sak har jag kommit fram till med mina senaste två förhållande, och det är att egentligen har jag inte varit glad. Inte glad alls. Utan man har liksom gått omkring och tyckt att det är så här det ska vara. Första tiden med Ks pappa var jätte bra, men så fort allt det nya hade blivit vardag så vart han en helt annan person. En person med stora kontroll behov, ibland våldsam och framför allt så tröck han ner mitt självförtroende i botten. Och vist jag har provat att lämna han några gånger. Första gången var under tiden jag var gravid, då var jag ifrån han i 2 veckor, men han lovade mig guld och gröna skogar och dum som man är som person så tror man på han, att allt ska bli bättre. Andra gången var K bara en liten bebis. Men jag kom tillbaka yttligare en gång. Det är så sjukt konstigt att det kan gå ifrån en dag till en annan, På ks dopdag var jag jätte lycklig, allt var så jävla perfekt det kunde bli. Just i det ögonblicket hade vi verkligen ALLT som det perfekta familjelivet ska ha. Och dagen efter på morgonen satt jag och min son på bussen på väg bort ifrån han för alltid. Just nu ångrar jag att jag inte gjorde det mycket tidigare, jag hade kunnat mått så mycket bättre som person.

Med mitt senaste X så var allt bra till en början, ändå tills det kom fram att han ljugit mig rejält upp i facet, men godtrogen som jag är så tänkte jag att det kan bli bättre, men mina känslor dog där. Jag kan säga exakt när dem dog. Men han hade ju så bra hand med min son, min son gillade han, min familj gillade han. Som alla sa men han är ju så snäll. Jo snäll var han men det vart jobbigt i längden att vara den som skulle försöka lappa ihop detta förhållande på grund av hans jävla lögner. Jo men vist en förlovning kanske skulle få allt att kännas bättre? Nej det gjorde det bara ännu värre. Sen att vi fick missfall gjorde ju vår relation så mycket lättare eller så inte. Både jag och mitt X viste vart detta förhållande skulle sluta, det var ingen nyhet för nån av oss.  Vi hade gjort slut och bestämt oss att ta uppbrottet lugnt eftersom min son verkligen gillade han. Men är man dum och går barsäkargång framför ögonen på han ja då åker man ut. Kan bara säga att det vart en konstig jul, det kändes som om något saknades fast egentligen inte.

Och nu sitter man här med ett X som är helt jävla störd i huvudet och GÖR fanimej allt för sabba mitt liv.

Och nu så har fina B kommit in i mitt liv, men ärligt så är jag rädd. Rädd för att begå yttligare misstag. Men var så sjukt jävla länge sedan jag känner mig trygg, lugn och börjar fåtillbaka mitt självförtroende.  Jag saknar B oerhört mycket när han inte finns i min närhet, det pirrar i magen när han ser på mig på det där speciella sättet att jag är utvald. Men liktförbannat så har jag haft en massa tankar, tankar om oss. Är det jag känner äkta? Eller är det bara för att jag är rädd för att vara själv? Eller vill jag ha hans kärlek som plåster på såren efter dessa trasiga förhållande?

Jag vill ju liksom inte bara vara med honom för att jag saknar någon att krama om, jag vill ju vara med han på RIKTIGT! Men hur vet man vad som är äkta?Det känns som jag har fjärilar som bor inomn mig när jag hör hans röst.

Klarar jag av att kanske såra någon så fin som B om jag inser att det inte är riktig kärlek? Är det bättre att göra det nu innan både han och jag kommer bli för kära i varandra? Eller ska man leva på hoppet om att det är kärlek?

Varför ska kärlek vara så svårt?

När vet man om man gör rätt eller fel???

 

Mamsen

3 april 2013 22:31

Älskar dig!!!
Vill dig allt gott i livet.
Du ska göra som ditt hjärta känner. Som du sagt till mig, man måste våga o alla män är inte likadana.
Dem orden har du gett mig några grr o nu får du dem tillbaka. Vad du än gör, gör du det rätta.

 

Mamsen

4 april 2013 15:16

Klart du ska tro på att det är kärlek. Känner det på mig.
Älskar dig, glöm aldrig det!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag funderat en massa över mitt liv i några dagar nu. Och jag vet vad jag vill göra av mitt liv. Bland annat så är det helt sjukt att jag står och lägger ut ungefär 6000 kr i månaden på mitt boende. Pengar som jag aldrig ser nån nytta av. Så n...

Var ett tag sen jag var här inne och skrev. Har ju hänt en del sen sist. Både tråkiga, jobbiga och roliga saker. Det är iallafall inget mellan mig och B längre. Det funkade inte mellan han och K men sånt händer. Men känner mig fatiskt inte ledsen ö...

Lillis öronläkare ringde mig idag angående en remiss om önskemål om en ADHDutredning. Vi pratade på och vi har ju funderat ETT tag nu sen hon föreslog det, men nu är den skickad. Ibland behöver man få fundera ett tag för att sen fatta beslut. Men all...

Jag hade en efterlängtat ledig dag igår. var skönt med lite må bra tid "hemma" på byn igen. Ja "hemma" kommer alltid att vara där jag växt upp. Idag när jag kom hem ifrån jobbet så hade hjärtat storstädat lägenheten! Sånt är trevligt att komma hem ti...

Idag har jag haft en DAG ledigt ifrån allt som har med jobb att göra. Har ärligt inte gjort ett skit idag. Jag har mest förflyttat mig mellan soffan, kylskåpet och sängen. Det mesta av tiden idag har jag i stort sett sovit bort. Känns som om jag har ...